torsdag 8 december 2011

Veckans bibelord

I tisdags kväll var mina föräldrar borta så jag åkte hem till min söta 9:åriga lillebror för att se till att han kom i säng. När vi skulle be en godnatt-bön, frågade jag honom om det fanns något särskillt han ville att jag skulle be för. Han tittade på mig med stora seriösa ögon och sa: "Att Gud kommer på söndag när jag ska vara med i julspelet".  Sen blundade vi båda, han bad fram av hela sitt hjärta, en enda mening. Sen blev han tyst, och jag som trodde att han skulle be något mer tittade på honom, han nickade åt mig att fortsätta, så då bad jag och avslutade det hela med ett "Amen".

Efter vår korta bön frågade jag honom om han älskar Jesus, han svarade mycket snabbt ja. Jag fortsatte då med att berätta att det i så fall betyder att Jesus bor i hans hjärta, vilket i sin tur betyder att Jesus/Gud alltid är med och att han finns nära tillhands precis när som helst. Därför vet jag att Gud kommer komma på söndag. När jag hade sagt det så slängde han sig om halsen på mig och höll ett hårt grepp om mig i ett par sekunder.


Jag har varit söndagsskolsledare i ca. sex års tid. Och aldrig någonsin har jag hört ett barn be en lång bön med långa vackra ord. Utan de ber ut de som de vill få sagt till Gud, vilket oftast är ett par korta meningar, eller som i min brors fall, en enda mening. Hur ofta ber inte vi i flera minuter när det egentligen bara är en enda sak vi vill förmedla till Gud? Gud är inte komplicerad så varför ska vi då be komplicerade böner? Jag menar inte att det är dåligt att be långa böner, utan att det är bra att ibland fråga sig själv varför jag be som jag ber.

I Matt18:1-4 står det så här:
I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.

Jesus säger alltså till oss i den här bibeltexten att vi ska bli som barn. Vad menas egentligen med det? I  "The Amplified bibles" översättning av matteus 18:3, står det att det som utärker ett barn är: Tillit, anspråkslöshet, kärleksfullhet och förlåtelse.

Ett barn tror på vad du säger. En del säger att barn är lättlurade, men det handlar inte om det, utan det handlar om att barn har tillit, det ligger liksom i deras natur.Något annat som barn har är livsglädje, ett barn har roligt åt precis vad som helst. Tänk bara på en liten ettåring, vad tror du han/hon uppskattar mest av en present? Troligtvis inte innehållet, utan pappret och snöret runtomkring.

Barn är beroende utav sin mamma och pappas skydd, kärlek och hjälp, på samma sätt måste vi förstå att vi är beroende utav Gud på alla dessa områden. När vi kommer till honom måste vi göra det som ett ödmjukt barn -uppriktiga, anspråslösa, ärliga & öppna -Och veta att utan honom och hans ständiga hjälp kommer vi aldrig att vandra på nya nivåer av lydnad. (1 Joh 4:4 Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, ty han som är i er är större än den som är i världen.) -Gud vill att vi ska veta att vi är hans små älsklingar!!



Jag är övertygad om att min bror nu till 100% är säker på att Gud kommer "komma på söndag".  Varför? Därför att han litar på vad jag sagt. Och visst gör han rätt i det, i det här fallet? Ändå måste jag erkänna att jag ställer mig själv frågan ibland, undra om Gud är med mig nu? Jag borde bli mer som ett barn, bara lita på att Gud är min pappa, och att han aldrig någonsin släpper mig ur blicken för så lite som fem sekunder!

Den här veckan tycker jag du ska prova att vara som ett barn!