Tänk efter själv, hur gör du? Vad är det mest självklara för dig att göra när du vill lära känna någon som du vill kunna räkna som din vän? Jag gissar att ditt svar blir att du tar kontakt med personen, i början kan det vara lite svårt och kanske till och med lite jobbigt att försöka hålla ett samtal flytande, (FAKTA: i sånna här lägen handlar det om ett rent villjebeslut att faktiskt puscha dig själv till att snacka och vara social!!) Men ju mer tid ni spenderar, ju lättare går det och så småningom behöver ingen av er anstränga sig alls för att prata. Och genom att du spenderar mer tid tillsammans med den här personen så lär du ju dig även vad han/hon tycker om och inte tycker om, vad som gör personen glad respektive ledsen. Jag tror att vi kan komma överens om att när vi umgås med den här personen, eller vänner i största allmänhet som vi tycker om, så gör vi inte medvetet saker som vi vet gör dem ledsna. Utan vi gör vårt absolut bästa för att behålla våra relationer så goda som möjligt!
Hoppas du hänger med på hur jag menar.. För det ÄR precis så här med Gud. I bibeln står det att den dag när vi kommer till himlen kommer Gud att leta efter vårt namn i livets bok, för att se om vi hade någon relation till honom, annars kommer vi inte in (Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön Upp. 20:15). Hela Guds syfte med att skapa oss var att vi skulle leva i relation med honom. Vår tro och frälsning är inte baserad på gärningar (Rom 3:20 Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom genom laggärningar) utan vårt hjärtas attityd och närhet till Gud. Liksom det är viktigt att spendera tid med vänner här på jorden, är det superviktigt att spendera tid med Gud. I Romarbrevet 12:2 står det så här:
Följ inte världens värderingar (dvs strunta i Gud, för han finns ju inte..?), utan låt Gud ändra ert sätt att tänka(Genom att umgås med honom, låter ni honom påverka ert sinne), så att ni blir som nya människor. Då ska ni förstå vad Gud vill: vad som är rätt, vad som gläder honom och vad som är fullständigt gott i hans ögon.
En tanke som ofta skrämmer mig är att om jag hade haft förmågan att varje dag se Jesus vid min sida, hade jag då "glömt bort" eller "inte haft tid" för honom? Grejen är ju den att även om jag inte ser honom, så är ju det här faktiskt den verklighet jag lever i. FAKTA: Jesus står vid min sida dag ut och dag in, timme ut och timme in. Men hur mycket tid lägger jag ner på honom? Om det första jag hade sett när jag vaknade på morgonen hade varit Jesus underbara ögon strålande mot mig, hade jag då vänt mig om för att snooza en kvart extra istället, eller hade jag gått upp för att ta en extra lång härlig frukoststund tillsammans med honom?
 |
Jesus’ first priority
We lead such a busy life.
Jesus asks: what’s been happening in your life? We reply: Sorry Jesus…I’m too busy right now…I’ll pray later… Jesus asks again: Do you want to hear my story? We reply: Jesus, I’m really busy…not right now…After I get all this sorted out, I’ll read the Bible… 1st Angel: Jesus, please have a read through this! 2nd Angel: Sshhh! You have to wait. Jesus’ first priority is to spend time with that kid… |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar