Veckans bibelord

Har ni tänkt på en sak? Psaltaren är full utav psalmer och majoriteten av dem handlar om nöd. David (som har skrivit de flesta) ropar efter Guds ingripande. I några psalmer undrar han varför Gud har övergivit honom, i några ber han om beskydd etc. Här har ni ett exempel:

Bön och bönhörelse i djup nöd

HERRE, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din förtörnelse.  Var mig nådig, HERRE, ty jag är kraftlös,
hela mig, HERRE,
ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.  Min själ är mycket förskräckt. HERRE, hur länge?
 Vänd tillbaka, HERRE, rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull.  Ty i döden tänker ingen på dig, vem tackar dig i dödsriket? Jag är trött av mitt suckande, var natt blir min bädd genomvåt,
jag dränker sängen med tårar.  Av sorg är mina ögon förmörkade,
de har åldrats för alla mina fienders skull.
 Vik bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän,
ty HERREN har hört min högljudda gråt.  HERREN har hört mitt rop om nåd,
HERREN har tagit emot min bön.  Alla mina fiender kommer på skam

Psalm 6

Ibland funderar jag över varför Gud känns så långt borta, varför jag som kristen, Guds barn, upplever svåra dagar, ni vet de där dagarna då absolut ingenting blir som jag vill. Eller varför jag inte får bönesvar när jag ber om det. Ibland kan jag tänka för mig själv att Gud nog inte bryr sig, att han inte är så där nära som han säger att han är. Från tid till tid intalar jag mig att allt detta beror på att jag inte lever tillräckligt nära Gud, jag är nog inte en tillräckligt god kristen.

Men vet ni, alla de där gångerna har jag blivit överbevisad om att det inte är så. Tänk på din favoritprofil från bibeln. Alla har de ett par saker gemensamt, de har fått se Guds härlighet och makt manifesteras på riktigt häftiga sätt. Men, de har även gått igenom riktigt tuffa perioder i sina liv då de alla garanterat har bett böner som den jag skrev ovanför. De har dessutom alla begått ganska "tunga" synder. Sådant som borde ha skilt dem från Gud, med tanke på att Jesus kom och dog för oss i vårt ställe så att vi skulle kunna ha gemenskap med Gud trotts våra synder, några tusen år senare. 

Exempel på de stora Gudsmän jag talar om är Josef, Mose, David, Simson & Daniel. De har bland annat varit tvungna att gå igenom dagar med dödshot och fängelsestraff, trotts detta har de valt att aldrig ge upp, utan de har fortsatt att både älska och tjäna Gud av hela hjärtat. Inte ska väl jag då vara sämre med att förtrösta på Gud, jag menar, mina vardagsbekymmer når ju inte riktigt upp till den grad av bekymmer som de har fått gå igenom.

Det står inte på ett enda ställe i bibeln att vårt liv här på jorden kommer vara lättare som kristen, men Gud har lovat att ständigt vara närvarande även om vi inte känner av det.

Den här veckan vill jag utmana dig att fortsätt att troget hålla fast vid Gud, även om du varken känner eller ser någon förändring. Ge inte upp!!